Hallå

Jag kommer förmodligen inte vistas så mycket här inne längre. I och för sig sa jag ju så innan sommarn me men gjorde ändå rätt mycke avtryck från sommarn här på bloggen.

Men min känsla är att tiden kan bli knappt.
Jag hade så gärna velat skrivit nått fint om min tid som mammaledig och att jag är så tacksam för att kunnat vart hemma så länge och umgåtts med Vincent och även tacksam och glad för de nya vänner jag bekantat mig med under den perioden av mitt liv. Och de kan jag sakna redan, att tiden att umgås med dom och deras fina barn kommer bli på tok för sällan. Alla försvinner in i sina egna små bubblor, tillbaka till vardagen och allt va de innebär.
Hade väldig ångest i söndags inför starten på jobbet i måndags. Och den har suttit kvar och jag lider av nån slags jetlag här på jobbet som jag antar uppstår när man ställer om vardagen från att vart mammaledig. Men ångesten börjar sakta men säkert tyna bort och jag har börjat acceptera att man inte kan va hemma med sina barn resten av livet. Tungt men sant:)

Så kika gärna in ibland för jag tänkte inte helt gå upp i rök.

Må så gott!


På jobbet med trötta ögon..

- Emmas iPhone