Jag tänker att för två veckor sen så åkte jag ut på hockeyträning i snöstorm och det känns inte alls särskilt längesen, och om två veckor till så är det nästan jul så det kommer ju gå jättefort till dess me.. Två veckor efter det ska jag till jossan och fixa till frisyren så inte junior blir skrämd när han får se sin mamma, två veckor efter det så är det bara två veckor kvar till slutspurtveckan:)
För 3 månader sen åkte vi till Turkiet på semester och den tiden har ju gått jättefort! Och om tre månader så finns han här hemma hos oss och är kanske till och med nån månad gammal:)
För dryga 6 år sen hade jag rätt ont då Albin var på väg ut i världen.Dom 6 åren har gått galet fort!
Riktigt så fort behöver kanske inte tiden gå men..
Ja sådär håller jag på..:)Det är bara tid och tankar och nedräkning i huvudet nu för hela slanten nästan.. Tror fler känner igen sig..
Jag gick inte över tiden med Albin utan han är 3 dagar för tidig istället, och jag kan bara tänka mig in hur jobbigt det måste vara att behöva gå över tiden med massa dagar och ibland till och med veckor.. För på nått konstigt vis är det som att kroppen och huvudet har ställt sig in på att stå ut med längtan fram till beräknat förlossningsdatum, därefter så blir det nån slags kaos i huvudet och längtan kan jag tänka mig bli nästintill olidlig..
Så håller alla mina två tummar på att han tänker komma helt precis i lagom tid! och att tiden nu som är kvar går i ungefär samma takt som just nu..Då skulle jag känna mig nöjd..
*längta är nyttigt för en:)*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar