Vilken pipa

Min lilla son måste nån gång under sina 3 månaders levnadstid lyckats hittat en visselpipa och svalt den utan att hans föräldrar sett de. Herreminjä va han kan låta!Han liksom tjuter till, eller snarare ett bebis vrål skulle man kunna kalla det. Det skär i öronen iaf ordentligt efter en halvtimmes glädjeskrik.
Imorse hade han hicka och mellan hickorna så klämde han ut sig ett litet skrik. Han verkar gilla de iaf, han flinar lite åt mig ibland efteråt tycks jag ana:)hmm.. Detta kommer ju sluta med tinnitus för hela grannskapet om jag inte går och delar ut hörselskydd åt dom.
Till sist deckade han i sängen och de va bara att sätta sig i duschen och knapra lite huvudvärkstabletter redo för en ny konsert från min alldeles underbara pipArne!Kankse skulle försöka lära han vissla istället, för det låter betydligt mycket finare i öronen..

Trött kille!


Nu till kvällen va de likadant så för att skona grannarna lite tog jag me mig lillen på en biltur som också slutade med att hans små blå ögon åkte igen..


Trött mamma!


Blir en tidig kväll för oss känner jag på mig..


*Gonatt därute*VI SAKNAR ER, PAPPA JOHAN OCH ALBIN!!