Mitt beroende stavas Lypsyl!
Googlade lypsyl beroende och det verkar tydligen vara rätt vanligt haha(skönt:)
Citerar här vad andra beroende skrivit:)
"Har med mig lypsylet var jag än går och om jag glömt/inte hittar det blir jag nervös och orolig"
"Måste se till att lypsylet alltid finns till hands, blir helt kallsvettig om jag inte kan hitta det.
i ca:8år har man varit beroende."
"Jag var under en period så beroende att jag kunde vakna mitt i natten för att dra ett rejält lager på läpparna, men jag kom på efter en tid att det inte var hållbart."
Hittade även en blogg om beroendet och även en facebookgrupp för lysylomaner..
Skönt, jag är inte den enda lysylnarkomanen här i landet:)
Och vi kommer antagligen hålla ihop resten av livet me..
Nej nu ska jag ta och förflytta min halvtunga kropp från soffa till säng, ställe mitt käraste lypsyl på mitt nattduksbord bland de andra som jag håller kär och försöka somna in så småningom..
*Gonatt ni*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar